Lite lättad iaf

Jag har fått två nya familjemedlemmar till min boning i Forsa. Hugo och Totte. Mina två guldfiskar. Så himlans söta! Så nu är dem i sin skål i köksfönstret där de har utsikt, morgon/middagssol och bra utsikt ut i vardagsrummet, köket och hallen.

Jag har gått och oroat mig som tusan nu för min fina lägenhet. Jag vill inte flytta ifrån fina Forsa. Jag älskar Forsa och jag älskar min lägenhet och jag älskar att det är nära till stan, mina vänner, hyfsat nära jobbet och nära till den lilla matbutiken i Forsa centrum som har öppet till tio på kvällarna. Jag älskar Majorsgatan med den fina allèn med träd som löper längs med trottoarerna på båda sidor om huvudgatan. Jag älskar tegelhusen. Och jag älskar att det är en tvåa jag har. Så jag ringde Markus, min chef idag. Berättade hur orolig jag är över räkningar, lånåterbetalning, lägenheten, att det är slut med Tim och mig nu.. Han lyssnade. Jag pratade på om att jag verkligen inte vill flytta tillbaka till en billig lägenhet på tjärna ängar och att jag heller inte vill bo i en liten etta som bara har kokvrå. Jag fick ur mig det mesta jag är oroad över helt enkelt. Och han kallade mig "lilla vännen", flera ggr. Tror han tyckte lite synd om mig och uppskattade att jag var ärlig. Och sa att jag inte behöver oroa mig. Sommarn innebär mycket jobb, och som det lät så kommer nog någon av oss "halvtidare" få gå upp i timmar sen i höst. Så det skulle kanske innebära att de kan bli jag. Helst med tanke nu på att han vet hur illa min ekonomi är. Och om ni bara visste hur skönt de skulle vara för mig att veta att alla pass jag tar åt mig extra skulle innebära sparpengar och mer kul, istället för nu-har-jag-pengar-till-hyran. Det löser sig. Det löser sig.



Nu ska jag se framåt. Semestern väntar om två veckor. Helt underbart med två hela veckor utan att behöva sätta en fot på jobbet (annat än för å dricka en av våra underbara lyxshakar), lördag då det blir grillning och vin och vänner i Forsa, sol, bad, drinkar, heta sommarnätter.

Älskar er. <3 Och tack för presenten. Du är underbar.

Puss

Fredag

Solen skiner, jag har lagat kyckling för första gången sen jag flyttade hemifrån, har tagit en skön promenad i Mellsta samt duchat två ggr idag. Himmlen är blå, solen varm, det är fredag. Festnerven. Den där nerven i magen som är sugen på lite gott vin, ledighets, musik och att umgås med vännerna rycker i magen på mig. Men istället ska jag spendera kvällen/natten på jobbet. Jag har bott på tjärna ängar så jag vet det där med å tjäna pengar. ;) Eller ja, försöker iaf. Vuxenpoäng till mig. Jag har matlåda idag. Kyckling, ris och god sojagräddsås. Hoppas på en lugn kväll efter dessa två SKITdagar på jobbet. Men det lär inte bli lugnt. Och ja, vi lär få ordentligt med krogfolk idag. Men vi är många som jobbar så det går nog bra. Sen har jag stängning imorn å, 16-22 på söndag, 16-21 på måndag och senså är jag äntligen ledig på tisdag. Då hoppas jag på solsolsol! Nej, nu ska jag dricka lite te och sen möta upp Emma (snarare bara gå ut från min port och några meter upp på gatan), för en promenad till jobbet. Senså får jag tjuts hem inatt.


Maxbabe ikväll


Önska mig lycka till ikväll!


Puss på er!

Hej där

Tänkte bara lägga in ett litet ord till er, mina kära läsare. Det kan ibland vara svårt att veta vad ni vill höra. Jag babblar ju bara på om mitt liv, händelser, tankar, saker jag gör, vad jag pysslar med på dagarna, fester, vänner, roligheter och vad som oroar mig. Ni får jättegärna kommentera lite och lägga in ett ord då och då så jag vet om det är nåt speciellt ni vill höra elr veta om mig. Tack för att ni läser min blogg! Blir jätteglad när jag ser på statistiken att ni är ett gäng som läser, intresserar er och (hoppas jag) tycker min blogg är bra. Gör er röst hörd!

Ni är underbara!

Puss

Helgenuppdatering

Inte hunnit med å uppdatera er så mycket i veckan..jag har haft mycket för mig. Tänkte berätta lite smått och gott om helgen. På fredagen blev det lite spontanfest hemma hos mig i min fina lägenhet i Forsa. Emmababe, elinbabe, min andra elinbabe, jennybabe, alexbabe, mackisbabe och dragsten kom över och lyssnade på musik, spelade kort, drack lite och hade trevligt. Jag och Emma började dagen med jobb till sju och sen bar det av hem för lite dusch och fix. Sen lagade Emma en jättegod tonfisksallad som vi åt i sällskap av lite gott mousserat vin och en aspackad Alex som gick hem tidigt och somnade. På natten fick jag även annat sällskap å, vilket var trevligt, uppfriskande och en stor lättnad för mig. Ja, samma kille som jag dejtade för ett par dagar sen. Vare sig det blir nåt med det där eller inte så var hela upplevelsen uppfriskande. Både för huvudet och hjärtat.








Min outfit för kvällen blev somrigt härlig. Smink endast överfransarna för en lättare strandlook men med betoning på den övre fransraden. Sen det underbara, turkosa tublinnet och en svart kjol. Lockigt, uppsatt hår gjorde att jag kände mig riktigt festfixad och sommrig. Me like.

Lördagen var en planerad utgångskväll. Då hamnade vi också hemma hos mig på förferre. Jag, alex, emma, underbara fiafrugan och elin. Vi hade det mysigt med lite alkohol, sång, ölspel som jag förlorade stort på. Jag tog dock inte priset som mest berusad denna kväll, då fiafrugan blev den som tog priset. Jag kan i efterhand rapportera att hon inte kommer ihåg allt från kvällen. Hon har minnesluckor och fick i sig för stor mängd alkohol denna kväll. Men hon mår idag bra igen. Mitt uppe i all sång så knackar det på dörren och två söta securitasvakter står utanför dörren och skiner upp när de ser den lilla, blonda tjejen som öppnar dörren. De säger vänligt att jag får sänka lite och ha en trevlig kväll. Kan erkänna jag blev aningen förvånad och förskräckt när jag öppnade, men de var trevliga och gjorde mig lugn igen så fort de flinade. Sen bar det av till S1 en snabbis för att sen fortsätta till Flamingos dansgolv. Träffade på Bäsnakillarna och blev som vanligt lika glad som varje gång jag träffar dem. Vi dansade så mycket att jag hade smått träningsärk dagen efter.







Tack för den bästa helgen på länge mina underbaringar. Söndagen blev flottardag med chips, MAXmat, lyxshake, godis och film hemma hos emma.

Denna helg står jobb på helgen. Haft två skitkvällar på jobbet i rad nu. Och jag har hela helgen med nattjobb kvar, plus kortkvällspass på måndag. Men vi är iaf många som jobbar natt denna helg och det känns skönt. Imorn blire å promenera i Mellsta, ta det lite lugnt, handla lite mat och sen jobbelijobb.

Sen måste jag tillägga att John Mayer e någon jag nyligen upptäckt, och älskar honom. Absolut värd att lyssna på.

Tack för att ni finns. <3

Puss

Rapport

Angående mitt sömnproblem så kan jag rapportera att jag somnade utan problem både fredag och lördag natt. Kan de haft nåt å göra med att jag var aspackad och däckade så fort mitt huvud intog platsen på huvudkudden? Jaja, jag är iaf glad. Får se hur denna natt blir.


Nu blire en tuff arbetsvecka på sex dagar, med två stängningar, nattpass och oledig helg. Men det kommer gå galant. Hoppas jag. Ingen match för en liten blondin som brukar kunna charma bort gästers otrevlighet och locka fram ett leende. Ett leende gör så mycket mer än man tror. Som igår. Lördag. Vi är hemma hos mig och förfestar till tolv kanske. Och ja, de var hög musik som dunkade, men ingen granne har någonsin klagat. Aldrig. Inte över en endaste förfest jag haft. Det ringer på och utanför står två securitaskillar som skiner upp i varsitt leende så fort jag öppnar dörren och de ser den lilla, krulliga blondinen som är uppklädd, glad, på partyhumör och ler. De ber mig sänka ljudet, jag flinar när jag ser deras flin, säger att ja de ska jag göra och senså säger dem att jag ska ha en trevlig kväll, flinar igen och går sen. De var så trevliga att jag nog lätt hade kunnat övervägd att bjuda in dem på förfesten, det hade kanske dock inte varit passande. Så fröken Snell visade dem alltså ett litet leende och problemet var ur världen. Just Smile Babes.

Puss

Bra

Jag mår bra! Trött efter en helg med vin, dans och utgång. Men jag är glad. Därför ler jag stort idag trots sömnbrist och slitenhet.


Things will be fine..because my freands and family are fabilous.


Snart kommer de här två nötterna hit och fikar.
De må vara nötter, men väldigt söta nötter och jag älskar dem. Även om vissa av dem inte gillar spotify eller ens kan försöka uppskatta det underbara programmet. "Det finns radio." Jojo.

Puss

Kvällen

Efter en dag me sol, promenad, sovmorgon, blå himmel, fika hos mamma och micko, sex and the city och allmänt slöande, så planeras kvällen innehålla ännu mer slöande. Film med emma, alex och elin.

Myskväll med dessa darlingar. <3

 

Puss


Okey

Solen skiner. Värmen är ett underbart faktum denna måndag. Och jag är ledig efter en hektisk helg. Jobb stod på schemat. Jobb. Jobb. Och lite mer jobb. Folk var sjuka, folk blev inringda, vi hade lite av ett kaos på lördagnatten, men de tre emmorna klarade sig igenom det. Sitter nu här och bara andas lite. Gjorde igår en nästan underbar upptäckt. Ni vet ju hur dåligt jag mått utav att jag inte kunnat låta tårarna rinna och vara ledsen? Ni vet att jag haft svårt att sova och att jag har varit upp och ner? Försökt må bra och sett de ljusa i dagen. Men igår när jag skulle sova så bara kom tanken. Det är okey. Det är okey, att jag mår som jag mår. Det är okey att jag mår konstigt och känner mig konstig och beter mig som jag gör. Det är okey. Och det var en upplyftande tanke och helt plötsligt, slappande jag av och somnade som ett litet barn. Och sov den skönaste natten jag sovit på väldigt länge. Antingen så berodde det på min upplyftande tanke, eller så berodde det på jobbnatt lördag och dagpass söndag och sömbrist och utmattning. Skit samma. Jag sov underbart. Så nu ska jag sluta ta allt så seriöst och tänka att jag får må dåligt och konstigt och vara upp och ner. Det är okey.


Dagen

Kunde inte sova inatt heller. Låg och vände och vred, skruvade mig och sprang upp flera ggr. Vid tvåsnåret i natt för jag kom ihåg mammas recept mot jagkanintesova-syndromet. Varm mjölk. Efter mjölken öppnade jag fönstret och lade mig sen igen med nya hopp om att dejta John Blund. Och mammas knep funkade. Sen vaknade jag i morse vid sju, regnet smattrade på rutan, på gräsmattan, på taket. Och rummet var fyllt av härlig, frisk luft som gjorde mig alldeles uppiggad. Sängen var nästan drömmande mjuk och skön och varm. Klev upp och kokade lite te, käkade marmeladmackor och kikade sex and the city.

Dagens måsten:

  • Tvätta hår-check
  • Städa-check
  • Diska-check
  • Promenad-check
  • Handla-check
  • Hälsa på farmor på sjukhuset-
  • Invänta en kväll med film och sällskap-
Sitter nu och väntar på att min kära pappa ska komma och hämta mig för besök på sjukhuset. Gillar inte sjukhus. Det är någonting med den där hemska sjukhuslukten som får det att vända sig i magen på mig. Den gör mig nervös. Även om jag inte ska till doktorn eller bara agera sällskap åt någon annan som har doktortid, så blir jag nervös och halvft illamående. Handlat choklad och godis åt farmor, som förhoppningsvis ska pigga upp henne. Men tanken slog mig just. Hon ska opereras imorgon, får hon då äta nåt alls dagen innan? Får hon inte de så känner jag mig elak som ger henne choklad. Får fråga pappa när han kommer. Kvällen planeras spenderas här hemma med någon film. Och sällskap. Vad har jag gett mig inpå? Ja, det är en dejt. Men jag älskar fortfarande Tim. Det är klart jag vill ha honom. Men just nu vill han inte ha någon alls verkar det som. Och jag tror det skulle göra mig gott att inte bara tänka på honom. Att bara slappna av lite och kanske få något annat i huvudet än alla problem som kretsar omkring just nu. Jag älskar Tim av hela mitt hjärta och kommer alltid älska honom innerligt mycket. Men jag tänker lite såhär också; att tänk om det inte blir vi igen? Då kanske jag kommer gå runt och känna att jag väntat i onödan och må ännu sämre. Har inget att förlora på att träffa någon annan under tiden. Och om det är så att han någon gång kommer tillbaka, så spelar inte den här dejten någon roll. Det jag oroar mig mest för är att jag ska bli ledsen av att göra det här. Men jag tror snarare, och hoppas, att genom att träffa någon annan så kanske mina tankar äntligen kan bli lite lugna igen. Och sluta ha mer eller mindre panik större delen av tiden. Det kanske också kan få mig å inse att det finns många killar därute. För det gör det. Jag vet det. Frågan är bara om någon skulle kunna få samma plats i mitt hjärta som min älskade Tim.


Lite mer än nio månader har det varit vi, och jag hoppas på många fler. I framtiden. Jag älskar dig nu och för alltid. Du är mitt hjärta och han jag vill dela mitt liv med. Mitt hjärta kan nog tåla lite romantik under tiden medans jag väntar, men någon annan kommer inte kunna komma in så lätt i mitt liv. Det är dig jag älskar. <3

Är det meningen att det ska vara vi, så löser det sig. Vi har klarat det här en gång förut. Jag hoppas vi klarar det igen. <3

Puss



Tom

Vaknade klockan kvart över sex i morse fast att jag nog inte somnade förrän halv två två i natt. Hade svårt att få John Blund att infinna sig. När jag vaknade mådde jag jätteilla, som när man varit vaken en hel natt. Försökte somna om men de gick inte. Då klev jag upp och såg den härliga morgonsolen, käkade frukost och sen tänkte jag att jag måste fan försöka sova lite till iaf. Då lyckades jag somna om till nio då jag gick upp och sminkade mig. Jobbade dagpass och sen blev det en runda i Mellsta med underbaraste Elinbabe. Därefter åkte jag hem, möblerade om -igen, och nu sitter jag här i vardagsrummet framför datorn med utsikt över parkeringen och de andra fina, identiska tegelhusen här på majorsgatan. Himlen är nästintill klarblå och solen har gått ner. Jag känner mig tom. Helt tom. Och tårarna är nära men ändå så långt borta att de inte rinner nerför kinderna. Känner gråten i halsen. Det har varit alldeles för mycket de senaste dagarna. Alldeles för mycket. Och jag känner mig tom. Och jag vet inte jag ska göra med något alls. Några sex and the city avsnitt brukar hjälpa så det är min plan för kvällen. Bädda ner mig i soffan och bara försöka att inte tänka.



Älskar er mina raringar. Ni e helt underbara.

Puss

Stackars farmor

Farmor har ramlat eller nåt under kvällen och kanske brytit armen.

Tänker på dig! <3


Älskar dig


"Jag älskar dig nu och för alltid, min älskade. Men ibland e du väldigt
egoistisk. Och ärligt talat vet jag inte hur du beter dig, och tänker
just nu. Men du har mitt hjärta. Och du kommer alltid vara delen
som gör mitt osäkra hjärta helt. Nu och för alltid. Jag är din förevigt.
Och jag hoppas att du kommer komma tillbaka, även denna gång.
För ett liv utan dig, är inte roligt. Been there, done that. Och jag är
säker på att det är dig jag vill vara med. Jag älskar dig så det inte finns
ord. Och inom mig vet jag att du älskar mig också. Jag hoppas du kommer tillbaka."

Lägenheten

Såhär blev lägenheten med de nya, fina möblerna.












Det blev mysigt iaf. Puss

Helgen

Helgen blev fylld av vin, underbara vänner, dans, S2, Flamingo, skratt och gråt. Och fröken Snell har fått tillbaka förmågan att gråta. Vet ej om det var en lättnad att veta att känslorna inte e helt kalla, eller om det bara var jobbigt. Kan ju iaf inte påstå att jag mår bättre efter helgens händelser.










Ni e underbara! <3
Puss

Efter regn kommer solsken?

Efter regn kommer solsken sägs det. Efter svåra tider kommer bättre tider. Efter kluvna toppar kommer lena, mjuka toppar. Efter regn kommer solsken.. kommer han komma tillbaka?

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet att jag är sjukt fixerad vid detta nu..och jag kommer antagligen fortsätta grubbla. Men det jag grubblat mest över de senaste dagarna är mig själv. Emma Snell. Fröken klantig. Miss blont hår och stora ögon. Hur mycket klarar jag av? Jag kanske helt enkelt blev så avtrubbad senaste gången han försvann, att jag helt enkelt var förberedd på det värsta, omedvetet. Veckorna innan han berättade att han mådde dåligt så oroade jag mig sjukt mycket. Jag hade nästan ont i magen av alla tankar och oroligheter som skummande runt i huvudet likt forsande vågor. Jag kunde inte sätta fingret på det. Vad det var jag oroade mig så mycket för. Det var licksom bara en känsla. Och varje gång vi sågs så blev jag rätt lugn igen. Men så fort jag var hemma själv eller han var på praktiken eller vad som, så överföll oron mig. Jag tror att när man vart tillsammans till och från i över ett år..så känner man varandra. Nio månader har vi varit tillsammans. Men det var över ett år sen vi började dejta, började bygga något, började bygga ett förhållande av roliga stunder, mysiga stunder, spännande stunder, stunder av trygghet och glädje. Och när man ändå känner någon så väl..så kanske man känner när den andra mår dåligt. Även om den andra inte säger det eller verkar glad. Kroppen kanske tar upp den där oron som den andra har i kroppen och signalerar till hjärnan att något känns konstigt. Det är de slutsatser jag dragit utav min oror de där senaste veckorna. Jag måste ha kännt på mig att han mådde dåligt, även fast han egentligen inte visade några tecken alls.

Jag ska försöka andas. Ta en dag i taget. Promenera. Träffa mina babes. Träna. Komma i form till blodomloppet som går av stapeln 3:e juni. Och bara andas. Ta saker i min takt och försöka hålla mig i skinnet.



Puss


Sometimes

"Sometimes life would be so much easier if you were a kid again. Back then, you never worried about important stuff. Like guys, love, the future, bills, work. And if you did get worried, you just played for a while and then you were happy again. Sometimes, I really miss back then."


Den 6:e maj 2010

Jag sitter här hemma i sovrummet och blickar ut genom fönstret då och då. Det är för kallt ute att skippa jacka, men för varmt för att ta vinterjackan på sig. Kvällsolen e inte speciellt varm, men den är välkommen. Himlen är klar och blå och har några moln på sig här och där i olika nyanser. För första gången på länge känner jag att en kväll med mig själv, i min finfina lägenhet här hemma i Forsa känns riktigt skönt. Lägenheten är dammsugen, nydammad, nymöblerad och riktigt, riktigt mysig. Jag kan se fram emot en ledighet på tre dagar och en helg som ska fyllas med vänner, vin och utgång. Ibland finns inget bättre än å se fram emot en ledig helg och veta att den ska spenderas i vinets yra och vännernas närvaro och musiken som ska dåna på dansgolvet. Blev en onsdagsutgång igår kväll/natt med underbara Emma och underbara Mackis. Vi dansade, skrattade, pratade och blev flirtade med.

Nu ska jag ta mig en dusch efter promenaden runt älven jag avverkade tidigare under kvällen. Sen ska det bli te och bara chillning. Och ladda inför en helg av ledighet och mys.



















<3

Puss

Twighlightoskulden

Blev igår officiellt av med min twighlight oskuld. Hade innan bara sett lite av tvåan New Moon (somnade till den). Men igår såg jag och frugan den första. Och jag måste bara säga att fyfan vad jag älskade filmen. Den överträffade alla mina förväntningar. Jag vet inte om det kan ha något att göra med Robert Pattisson, för han är ju så sjukt het.

 

Puss


Femte maj 2010

Asså jag måste säga att jag blir frustrerad av att må såhär. Frustrerad av att jag inte grinar. Frustrerad över att jag verkar må..bra. Men sen ena stunden räcker det med några fel valda ord och fröken Snell känner sig helt tom. För att den andra stunden känna sig okey igen..hur kommer det sig att jag inte storbölar och ligger hemma och tycker att livet är en pina? Jag tror att känslorna e såhär konstiga för att de typ har blivit ihopknöcklade och inplastade och inpacketerade så jag inte ska känna dom. Och bara trycka undan dem. Känner jag mig själv rätt så kommer de komma ifatt.

När min karl kom in i mitt liv hade jag förutfattade meningar om just karlar. De ljuger, de lovar saker, de försvinner. Inget verkar förståeligt och de ger en falska förhoppningar. Efter alla som gjort mig besviken så hade jag på något vis fortfarande kvar mina känslor, men ingen tro på att någon faktiskt tänkte stanna eller inte försvinna helt plötsligt en dag. Det visste han om. Och han ville visa mig att alla inte e lika. Och det har han gjort. Han är inte som någon, min sweetnos. Och han öppnade upp mig för ett förhållande och lärde mig lita på någon igen. Och lät mig veta att han skulle finnas här idag, imorgon och dagen efter det och dagen efter det och dagen efter det och dagarna efter dem. Han fick mig att för första gången se möjligheten att prata framtid med någon. Bara såna enkla saker som, "du får se till å spara lite pengar då så du kan följa med utomland nästa år när mamma fyller år." Sånt prat är jag inte van vid. Och det öppnade han mig för. Och jag älskar honom. Men på ett sätt kanske de e nyttigt för mig att ägna lite tid åt mig. Och att bara ha kul. Och att faktiskt också, precis som han, tänka på mig själv istället för alla andra just nu.  

Just nu känner jag mig känslokall. Och jag är inte sån. Jag grinar för allt. En sorgsen film, en gullig gest från någon man tycker om, problem, saker som är jobbiga, saker jag oroar mig för. Men just nu, -inget, nada, nothing. Tror jag fortfarande e i chock. Eller så har Emma Snell blivit känslokall.


"Love is the thing in life, that makes it worth living it."

Jobbat idag. Nu sitter jag och inväntar frugans ankomst. Senare blire kanske filmiskväll hos grannen. Någon skräckfilm. Vi orkade inte se två filmer igår så vi väntade med den ena.





Min fruga e underbar och nu ska jag få se
hennes nyklippta korta hår

Puss

Snart sommar

Igår så hade jag flera läsare än vad jag haft på länge. Det var roligt att se och jag tycker det är roligt att ni håller koll på min blogg..för utan er skulle det inte vara lika roligt att skriva och uppdatera bloggen!

Idag skiner solen. Det är den femte maj och jag har träningsvärk. Gräset håller på att gå över från den utmattade gula färgen från vinterns kyla, till å bli grönt och frodigt igen. Solen har numera riktig värme i sig och himlen strålar blått idag. Kan ni tänka er att om mindre än en månad så är det juni, midsommar och sommar. Jag kan knappt fatta det. Jag hade sett fram emot en sommar då min kära karl skulle lära mig tennis, att vi återigen skulle åka på mysiga fisketurer på älven som förra sommaren (dock utan ett enda napp på hela sommaren) och kärlek. Nu får vi se hur det blir med allt. Men just nu tänker jag ställa in mig på solning, varma dagar, semester, en tripp ner till Stockholm för å hälsa på min kära Carro, midsommar, heta sommarnätter, paraplydrinkar, vännerna och jobb.

Nu ska jag in i duschen för å tvätta håret och fräscha upp mig. Träningsverken är idag ett faktum sedan 7,5 kilometarn i Mellsta igår. Sen blire promenad till och från jobbet (en promenad på ca 6 km fram å tillbaka) och sedan kommer mina Hedemoraflickor ikväll för å kika film och mysa.


Bild på mig och Mackis från Flamingo för ett par veckor sedan

Puss

Jani

Livet är en komplicerad sak. Ibland mår man bra, ibland mår man dåligt, ibland har man kul och ibland känns allt helt meningslöst och förgäves. Saker händer som om de vore meningen och saker händer utan att verka ha någon som helst mening. Livet är en berg och dalbana. Jag tror att om livet alltid var perfekt, skulle man inte uppskatta det perfekta.

Idag har jag arbetat för 6:e dagen i rad och måste medge att efter stängningshelgen, så kände jag mig rätt trött. Blev en donkenfika med Elin efter jobbet vid nio och lite god varm choklad insögs. Skvaller, prat och planer inför helgen var ett hett ämne.

Imorgon blire å sola med bästaste Mickis och förhoppningsvis få sig lite färg. Tänk att om mindre än en månad så är vi inne på sommar. Me like. Nu blire sova så man orkar upp imorgon. Ledig. Men sovit alldeles för länge de senaste dagarna som följd av nattarbete. Så imorn ringer klockan sju.


En Elinbabe och en Jennybabe innan personalfesten för två och en halv vecka sen

Puss

Tankar

 

Denna gång trodde jag saker var annorlunda.

I höstas när EmmaTim blev bara Emma, var det hemskt. Anledningen till att han dumpade mig förstår jag. Jag gör verkligen det. Han kände att han inte kunde lita på mig av vissa anledningar. Och jag förstår honom för det, för jag förstår inte hur jag kunde bete mig som om jag inte brydde mig om hans känslor och såg saker ur hans perspektiv. Jag brydde mig, det gjorde jag. Men såhär i efterhand så förstår jag att han kände det som att jag inte brydde mig.

I höstas gjorde han saker som gjorde mig ledsen, och jag gjorde saker som jag inte ens kan förstå att jag gjorde. När jag kom till insikten att de två månader jag gått och hoppats och trott att vi skulle kunna bli vi igen, inte längre var nåt jag trodde på, så var han plötsligt där igen. Min älskade. Mitt hjärta. Min Sweetnos som gör mitt hjärta helt. Biten som jag vill leva mitt liv med.

 

När vi båda gav varandra en ny chans så fanns en massa känslor i mitt huvud. Osäkerhet, trygghet, kärlek. Jag hade fått tillbaka nåt som jag saknat så fruktansvärt mycket under de där två hemska månaderna. Och jag kände att de där två månaderna av lidande inte hade varit förgäves, eftersom han kom tillbaka.

 

Allt verkade gå bra denna gång. Han hade blivit bättre på saker, jag försökte bättra mig så saker jag visste att han tyckte jag var dålig på. Jag hade lärt mig min läxa och jag var beredd på att göra allt för att inte göra samma misstag igen. Och det har jag inte gjort.

 

Och nu är jag där igen.

 

Och denna gång är inget mitt fel. Jag har inte alls grinat så mycket som förra gången, eller mått lika dåligt. Är kanske fortfarande i chock. Det var jag iaf det första dagarna. Men på något vis känner jag väl att jag fortfarande har honom. Jag honom bara inte just nu. Han säger att han inte vill att jag ska må dåligt. Det låter på honom som att han vill att jag ska försöka gå ut och roa mig, ha kul och inte tänka så mycket på honom. Försöka ta hand om mig själv helt enkelt. För han måste ta hand om sig själv och göra saker för sig själv just nu, försöka få allt ur huvudet, försöka bli å må bättre. Denna gång är inget mitt fel. Jag har inte gjort något fel. Han har inte gjort något fel och vi är inte osams.

Det är ändå jobbigt. Stundtals kommer det ifatt och jag känner mig ledsen. Men min hjärna tycks för en gångskull kunna låta bli å tänka. Kanske för att det är för smärtsamt att tänka på det just nu.

 

På lördag blir det party med bästaste Elinbabe. Och jag ska försöka ha roligt. Jag ska inte dricka för mycket och jag ska försöka å inte grina. Jag ska inte ägna allt för mycket tid åt att babbla och prata om mina bekymmer nu. Det känns tröttsamt. Ett misstag som jag gjorde i höstas var att festa så mycket som möjligt för att bedöva känslorna som bubblade inombords. Fröken Snell ska dricka vin måttligt med sprite för att det är gott, och träffa sina älskade, underbara vänner, och dansa för att det är kul.

 

Jag vet att han älskar mig. Och jag älskar honom. Han får sin tid så hoppas jag på det bästa. Men frågan som cirkulerar i mitt huvud skrämmer mig. Är det värt att vänta på honom när han är så osäker på allt just nu? Är det värt att hoppas och tro på oss när han verkar kunna stänga av sina känslor helt när han har det jobbigt?

 

Jag älskar honom. Jag tror på oss. Även om jag just nu inte verkar känna alls så mycket om något. Kan det vara så att jag blev så sårad i höstas att min hjärna på något vis förberett sig på att om samma sak skulle hända igen, så skulle den kunna stänga av vissa av mina känslor också? Jag har under de här tre veckorna förvånat mig själv. Jag vet inte om det är något jag gillar. Ibland är det bättre att känslorna kommer ut. Annars stänger man dem inne och plötsligt en dag finns dem där och man är oförberedd.

 

Puss


RSS 2.0