Lite lättad iaf
Jag har gått och oroat mig som tusan nu för min fina lägenhet. Jag vill inte flytta ifrån fina Forsa. Jag älskar Forsa och jag älskar min lägenhet och jag älskar att det är nära till stan, mina vänner, hyfsat nära jobbet och nära till den lilla matbutiken i Forsa centrum som har öppet till tio på kvällarna. Jag älskar Majorsgatan med den fina allèn med träd som löper längs med trottoarerna på båda sidor om huvudgatan. Jag älskar tegelhusen. Och jag älskar att det är en tvåa jag har. Så jag ringde Markus, min chef idag. Berättade hur orolig jag är över räkningar, lånåterbetalning, lägenheten, att det är slut med Tim och mig nu.. Han lyssnade. Jag pratade på om att jag verkligen inte vill flytta tillbaka till en billig lägenhet på tjärna ängar och att jag heller inte vill bo i en liten etta som bara har kokvrå. Jag fick ur mig det mesta jag är oroad över helt enkelt. Och han kallade mig "lilla vännen", flera ggr. Tror han tyckte lite synd om mig och uppskattade att jag var ärlig. Och sa att jag inte behöver oroa mig. Sommarn innebär mycket jobb, och som det lät så kommer nog någon av oss "halvtidare" få gå upp i timmar sen i höst. Så det skulle kanske innebära att de kan bli jag. Helst med tanke nu på att han vet hur illa min ekonomi är. Och om ni bara visste hur skönt de skulle vara för mig att veta att alla pass jag tar åt mig extra skulle innebära sparpengar och mer kul, istället för nu-har-jag-pengar-till-hyran. Det löser sig. Det löser sig.

Nu ska jag se framåt. Semestern väntar om två veckor. Helt underbart med två hela veckor utan att behöva sätta en fot på jobbet (annat än för å dricka en av våra underbara lyxshakar), lördag då det blir grillning och vin och vänner i Forsa, sol, bad, drinkar, heta sommarnätter.
Älskar er. <3 Och tack för presenten. Du är underbar.
Puss
Fredag

Maxbabe ikväll
Önska mig lycka till ikväll!
Puss på er!
Hej där
Ni är underbara!
Puss
Helgenuppdatering







Min outfit för kvällen blev somrigt härlig. Smink endast överfransarna för en lättare strandlook men med betoning på den övre fransraden. Sen det underbara, turkosa tublinnet och en svart kjol. Lockigt, uppsatt hår gjorde att jag kände mig riktigt festfixad och sommrig. Me like.
Lördagen var en planerad utgångskväll. Då hamnade vi också hemma hos mig på förferre. Jag, alex, emma, underbara fiafrugan och elin. Vi hade det mysigt med lite alkohol, sång, ölspel som jag förlorade stort på. Jag tog dock inte priset som mest berusad denna kväll, då fiafrugan blev den som tog priset. Jag kan i efterhand rapportera att hon inte kommer ihåg allt från kvällen. Hon har minnesluckor och fick i sig för stor mängd alkohol denna kväll. Men hon mår idag bra igen. Mitt uppe i all sång så knackar det på dörren och två söta securitasvakter står utanför dörren och skiner upp när de ser den lilla, blonda tjejen som öppnar dörren. De säger vänligt att jag får sänka lite och ha en trevlig kväll. Kan erkänna jag blev aningen förvånad och förskräckt när jag öppnade, men de var trevliga och gjorde mig lugn igen så fort de flinade. Sen bar det av till S1 en snabbis för att sen fortsätta till Flamingos dansgolv. Träffade på Bäsnakillarna och blev som vanligt lika glad som varje gång jag träffar dem. Vi dansade så mycket att jag hade smått träningsärk dagen efter.





Tack för den bästa helgen på länge mina underbaringar. Söndagen blev flottardag med chips, MAXmat, lyxshake, godis och film hemma hos emma.
Denna helg står jobb på helgen. Haft två skitkvällar på jobbet i rad nu. Och jag har hela helgen med nattjobb kvar, plus kortkvällspass på måndag. Men vi är iaf många som jobbar natt denna helg och det känns skönt. Imorn blire å promenera i Mellsta, ta det lite lugnt, handla lite mat och sen jobbelijobb.
Sen måste jag tillägga att John Mayer e någon jag nyligen upptäckt, och älskar honom. Absolut värd att lyssna på.
Tack för att ni finns. <3
Puss
Rapport

Nu blire en tuff arbetsvecka på sex dagar, med två stängningar, nattpass och oledig helg. Men det kommer gå galant. Hoppas jag. Ingen match för en liten blondin som brukar kunna charma bort gästers otrevlighet och locka fram ett leende. Ett leende gör så mycket mer än man tror. Som igår. Lördag. Vi är hemma hos mig och förfestar till tolv kanske. Och ja, de var hög musik som dunkade, men ingen granne har någonsin klagat. Aldrig. Inte över en endaste förfest jag haft. Det ringer på och utanför står två securitaskillar som skiner upp i varsitt leende så fort jag öppnar dörren och de ser den lilla, krulliga blondinen som är uppklädd, glad, på partyhumör och ler. De ber mig sänka ljudet, jag flinar när jag ser deras flin, säger att ja de ska jag göra och senså säger dem att jag ska ha en trevlig kväll, flinar igen och går sen. De var så trevliga att jag nog lätt hade kunnat övervägd att bjuda in dem på förfesten, det hade kanske dock inte varit passande. Så fröken Snell visade dem alltså ett litet leende och problemet var ur världen. Just Smile Babes.
Puss
Bra

Things will be fine..because my freands and family are fabilous.

Snart kommer de här två nötterna hit och fikar.
De må vara nötter, men väldigt söta nötter och jag älskar dem. Även om vissa av dem inte gillar spotify eller ens kan försöka uppskatta det underbara programmet. "Det finns radio." Jojo.
Puss
Kvällen
Efter en dag me sol, promenad, sovmorgon, blå himmel, fika hos mamma och micko, sex and the city och allmänt slöande, så planeras kvällen innehålla ännu mer slöande. Film med emma, alex och elin.
Myskväll med dessa darlingar. <3
Puss
Okey

Dagen
Dagens måsten:
- Tvätta hår-check
- Städa-check
- Diska-check
- Promenad-check
- Handla-check
- Hälsa på farmor på sjukhuset-
- Invänta en kväll med film och sällskap-

Lite mer än nio månader har det varit vi, och jag hoppas på många fler. I framtiden. Jag älskar dig nu och för alltid. Du är mitt hjärta och han jag vill dela mitt liv med. Mitt hjärta kan nog tåla lite romantik under tiden medans jag väntar, men någon annan kommer inte kunna komma in så lätt i mitt liv. Det är dig jag älskar. <3
Är det meningen att det ska vara vi, så löser det sig. Vi har klarat det här en gång förut. Jag hoppas vi klarar det igen. <3
Puss
Tom

Älskar er mina raringar. Ni e helt underbara.
Puss
Stackars farmor
Tänker på dig! <3
Älskar dig

"Jag älskar dig nu och för alltid, min älskade. Men ibland e du väldigt
egoistisk. Och ärligt talat vet jag inte hur du beter dig, och tänker
just nu. Men du har mitt hjärta. Och du kommer alltid vara delen
som gör mitt osäkra hjärta helt. Nu och för alltid. Jag är din förevigt.
Och jag hoppas att du kommer komma tillbaka, även denna gång.
För ett liv utan dig, är inte roligt. Been there, done that. Och jag är
säker på att det är dig jag vill vara med. Jag älskar dig så det inte finns
ord. Och inom mig vet jag att du älskar mig också. Jag hoppas du kommer tillbaka."
Lägenheten






Det blev mysigt iaf. Puss
Helgen




Ni e underbara! <3
Puss
Efter regn kommer solsken?
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet att jag är sjukt fixerad vid detta nu..och jag kommer antagligen fortsätta grubbla. Men det jag grubblat mest över de senaste dagarna är mig själv. Emma Snell. Fröken klantig. Miss blont hår och stora ögon. Hur mycket klarar jag av? Jag kanske helt enkelt blev så avtrubbad senaste gången han försvann, att jag helt enkelt var förberedd på det värsta, omedvetet. Veckorna innan han berättade att han mådde dåligt så oroade jag mig sjukt mycket. Jag hade nästan ont i magen av alla tankar och oroligheter som skummande runt i huvudet likt forsande vågor. Jag kunde inte sätta fingret på det. Vad det var jag oroade mig så mycket för. Det var licksom bara en känsla. Och varje gång vi sågs så blev jag rätt lugn igen. Men så fort jag var hemma själv eller han var på praktiken eller vad som, så överföll oron mig. Jag tror att när man vart tillsammans till och från i över ett år..så känner man varandra. Nio månader har vi varit tillsammans. Men det var över ett år sen vi började dejta, började bygga något, började bygga ett förhållande av roliga stunder, mysiga stunder, spännande stunder, stunder av trygghet och glädje. Och när man ändå känner någon så väl..så kanske man känner när den andra mår dåligt. Även om den andra inte säger det eller verkar glad. Kroppen kanske tar upp den där oron som den andra har i kroppen och signalerar till hjärnan att något känns konstigt. Det är de slutsatser jag dragit utav min oror de där senaste veckorna. Jag måste ha kännt på mig att han mådde dåligt, även fast han egentligen inte visade några tecken alls.
Jag ska försöka andas. Ta en dag i taget. Promenera. Träffa mina babes. Träna. Komma i form till blodomloppet som går av stapeln 3:e juni. Och bara andas. Ta saker i min takt och försöka hålla mig i skinnet.

Puss
Sometimes
"Sometimes life would be so much easier if you were a kid again. Back then, you never worried about important stuff. Like guys, love, the future, bills, work. And if you did get worried, you just played for a while and then you were happy again. Sometimes, I really miss back then."
Den 6:e maj 2010
Nu ska jag ta mig en dusch efter promenaden runt älven jag avverkade tidigare under kvällen. Sen ska det bli te och bara chillning. Och ladda inför en helg av ledighet och mys.









<3
Puss
Twighlightoskulden
Blev igår officiellt av med min twighlight oskuld. Hade innan bara sett lite av tvåan New Moon (somnade till den). Men igår såg jag och frugan den första. Och jag måste bara säga att fyfan vad jag älskade filmen. Den överträffade alla mina förväntningar. Jag vet inte om det kan ha något att göra med Robert Pattisson, för han är ju så sjukt het.
Puss
Femte maj 2010
När min karl kom in i mitt liv hade jag förutfattade meningar om just karlar. De ljuger, de lovar saker, de försvinner. Inget verkar förståeligt och de ger en falska förhoppningar. Efter alla som gjort mig besviken så hade jag på något vis fortfarande kvar mina känslor, men ingen tro på att någon faktiskt tänkte stanna eller inte försvinna helt plötsligt en dag. Det visste han om. Och han ville visa mig att alla inte e lika. Och det har han gjort. Han är inte som någon, min sweetnos. Och han öppnade upp mig för ett förhållande och lärde mig lita på någon igen. Och lät mig veta att han skulle finnas här idag, imorgon och dagen efter det och dagen efter det och dagen efter det och dagarna efter dem. Han fick mig att för första gången se möjligheten att prata framtid med någon. Bara såna enkla saker som, "du får se till å spara lite pengar då så du kan följa med utomland nästa år när mamma fyller år." Sånt prat är jag inte van vid. Och det öppnade han mig för. Och jag älskar honom. Men på ett sätt kanske de e nyttigt för mig att ägna lite tid åt mig. Och att bara ha kul. Och att faktiskt också, precis som han, tänka på mig själv istället för alla andra just nu.
Just nu känner jag mig känslokall. Och jag är inte sån. Jag grinar för allt. En sorgsen film, en gullig gest från någon man tycker om, problem, saker som är jobbiga, saker jag oroar mig för. Men just nu, -inget, nada, nothing. Tror jag fortfarande e i chock. Eller så har Emma Snell blivit känslokall.

"Love is the thing in life, that makes it worth living it."
Jobbat idag. Nu sitter jag och inväntar frugans ankomst. Senare blire kanske filmiskväll hos grannen. Någon skräckfilm. Vi orkade inte se två filmer igår så vi väntade med den ena.




Min fruga e underbar och nu ska jag få se
hennes nyklippta korta hår
Puss
Snart sommar
Idag skiner solen. Det är den femte maj och jag har träningsvärk. Gräset håller på att gå över från den utmattade gula färgen från vinterns kyla, till å bli grönt och frodigt igen. Solen har numera riktig värme i sig och himlen strålar blått idag. Kan ni tänka er att om mindre än en månad så är det juni, midsommar och sommar. Jag kan knappt fatta det. Jag hade sett fram emot en sommar då min kära karl skulle lära mig tennis, att vi återigen skulle åka på mysiga fisketurer på älven som förra sommaren (dock utan ett enda napp på hela sommaren) och kärlek. Nu får vi se hur det blir med allt. Men just nu tänker jag ställa in mig på solning, varma dagar, semester, en tripp ner till Stockholm för å hälsa på min kära Carro, midsommar, heta sommarnätter, paraplydrinkar, vännerna och jobb.
Nu ska jag in i duschen för å tvätta håret och fräscha upp mig. Träningsverken är idag ett faktum sedan 7,5 kilometarn i Mellsta igår. Sen blire promenad till och från jobbet (en promenad på ca 6 km fram å tillbaka) och sedan kommer mina Hedemoraflickor ikväll för å kika film och mysa.

Bild på mig och Mackis från Flamingo för ett par veckor sedan
Puss
Jani
Idag har jag arbetat för 6:e dagen i rad och måste medge att efter stängningshelgen, så kände jag mig rätt trött. Blev en donkenfika med Elin efter jobbet vid nio och lite god varm choklad insögs. Skvaller, prat och planer inför helgen var ett hett ämne.
Imorgon blire å sola med bästaste Mickis och förhoppningsvis få sig lite färg. Tänk att om mindre än en månad så är vi inne på sommar. Me like. Nu blire sova så man orkar upp imorgon. Ledig. Men sovit alldeles för länge de senaste dagarna som följd av nattarbete. Så imorn ringer klockan sju.

En Elinbabe och en Jennybabe innan personalfesten för två och en halv vecka sen
Puss
Tankar
Denna gång trodde jag saker var annorlunda.
I höstas när EmmaTim blev bara Emma, var det hemskt. Anledningen till att han dumpade mig förstår jag. Jag gör verkligen det. Han kände att han inte kunde lita på mig av vissa anledningar. Och jag förstår honom för det, för jag förstår inte hur jag kunde bete mig som om jag inte brydde mig om hans känslor och såg saker ur hans perspektiv. Jag brydde mig, det gjorde jag. Men såhär i efterhand så förstår jag att han kände det som att jag inte brydde mig.
I höstas gjorde han saker som gjorde mig ledsen, och jag gjorde saker som jag inte ens kan förstå att jag gjorde. När jag kom till insikten att de två månader jag gått och hoppats och trott att vi skulle kunna bli vi igen, inte längre var nåt jag trodde på, så var han plötsligt där igen. Min älskade. Mitt hjärta. Min Sweetnos som gör mitt hjärta helt. Biten som jag vill leva mitt liv med.
När vi båda gav varandra en ny chans så fanns en massa känslor i mitt huvud. Osäkerhet, trygghet, kärlek. Jag hade fått tillbaka nåt som jag saknat så fruktansvärt mycket under de där två hemska månaderna. Och jag kände att de där två månaderna av lidande inte hade varit förgäves, eftersom han kom tillbaka.
Allt verkade gå bra denna gång. Han hade blivit bättre på saker, jag försökte bättra mig så saker jag visste att han tyckte jag var dålig på. Jag hade lärt mig min läxa och jag var beredd på att göra allt för att inte göra samma misstag igen. Och det har jag inte gjort.
Och nu är jag där igen.
Och denna gång är inget mitt fel. Jag har inte alls grinat så mycket som förra gången, eller mått lika dåligt. Är kanske fortfarande i chock. Det var jag iaf det första dagarna. Men på något vis känner jag väl att jag fortfarande har honom. Jag honom bara inte just nu. Han säger att han inte vill att jag ska må dåligt. Det låter på honom som att han vill att jag ska försöka gå ut och roa mig, ha kul och inte tänka så mycket på honom. Försöka ta hand om mig själv helt enkelt. För han måste ta hand om sig själv och göra saker för sig själv just nu, försöka få allt ur huvudet, försöka bli å må bättre. Denna gång är inget mitt fel. Jag har inte gjort något fel. Han har inte gjort något fel och vi är inte osams.
Det är ändå jobbigt. Stundtals kommer det ifatt och jag känner mig ledsen. Men min hjärna tycks för en gångskull kunna låta bli å tänka. Kanske för att det är för smärtsamt att tänka på det just nu.
På lördag blir det party med bästaste Elinbabe. Och jag ska försöka ha roligt. Jag ska inte dricka för mycket och jag ska försöka å inte grina. Jag ska inte ägna allt för mycket tid åt att babbla och prata om mina bekymmer nu. Det känns tröttsamt. Ett misstag som jag gjorde i höstas var att festa så mycket som möjligt för att bedöva känslorna som bubblade inombords. Fröken Snell ska dricka vin måttligt med sprite för att det är gott, och träffa sina älskade, underbara vänner, och dansa för att det är kul.
Jag vet att han älskar mig. Och jag älskar honom. Han får sin tid så hoppas jag på det bästa. Men frågan som cirkulerar i mitt huvud skrämmer mig. Är det värt att vänta på honom när han är så osäker på allt just nu? Är det värt att hoppas och tro på oss när han verkar kunna stänga av sina känslor helt när han har det jobbigt?
Jag älskar honom. Jag tror på oss. Även om jag just nu inte verkar känna alls så mycket om något. Kan det vara så att jag blev så sårad i höstas att min hjärna på något vis förberett sig på att om samma sak skulle hända igen, så skulle den kunna stänga av vissa av mina känslor också? Jag har under de här tre veckorna förvånat mig själv. Jag vet inte om det är något jag gillar. Ibland är det bättre att känslorna kommer ut. Annars stänger man dem inne och plötsligt en dag finns dem där och man är oförberedd.
Puss