Femte maj 2010
Asså jag måste säga att jag blir frustrerad av att må såhär. Frustrerad av att jag inte grinar. Frustrerad över att jag verkar må..bra. Men sen ena stunden räcker det med några fel valda ord och fröken Snell känner sig helt tom. För att den andra stunden känna sig okey igen..hur kommer det sig att jag inte storbölar och ligger hemma och tycker att livet är en pina? Jag tror att känslorna e såhär konstiga för att de typ har blivit ihopknöcklade och inplastade och inpacketerade så jag inte ska känna dom. Och bara trycka undan dem. Känner jag mig själv rätt så kommer de komma ifatt.
När min karl kom in i mitt liv hade jag förutfattade meningar om just karlar. De ljuger, de lovar saker, de försvinner. Inget verkar förståeligt och de ger en falska förhoppningar. Efter alla som gjort mig besviken så hade jag på något vis fortfarande kvar mina känslor, men ingen tro på att någon faktiskt tänkte stanna eller inte försvinna helt plötsligt en dag. Det visste han om. Och han ville visa mig att alla inte e lika. Och det har han gjort. Han är inte som någon, min sweetnos. Och han öppnade upp mig för ett förhållande och lärde mig lita på någon igen. Och lät mig veta att han skulle finnas här idag, imorgon och dagen efter det och dagen efter det och dagen efter det och dagarna efter dem. Han fick mig att för första gången se möjligheten att prata framtid med någon. Bara såna enkla saker som, "du får se till å spara lite pengar då så du kan följa med utomland nästa år när mamma fyller år." Sånt prat är jag inte van vid. Och det öppnade han mig för. Och jag älskar honom. Men på ett sätt kanske de e nyttigt för mig att ägna lite tid åt mig. Och att bara ha kul. Och att faktiskt också, precis som han, tänka på mig själv istället för alla andra just nu.
Just nu känner jag mig känslokall. Och jag är inte sån. Jag grinar för allt. En sorgsen film, en gullig gest från någon man tycker om, problem, saker som är jobbiga, saker jag oroar mig för. Men just nu, -inget, nada, nothing. Tror jag fortfarande e i chock. Eller så har Emma Snell blivit känslokall.
"Love is the thing in life, that makes it worth living it."
Jobbat idag. Nu sitter jag och inväntar frugans ankomst. Senare blire kanske filmiskväll hos grannen. Någon skräckfilm. Vi orkade inte se två filmer igår så vi väntade med den ena.
Min fruga e underbar och nu ska jag få se
hennes nyklippta korta hår
Puss
När min karl kom in i mitt liv hade jag förutfattade meningar om just karlar. De ljuger, de lovar saker, de försvinner. Inget verkar förståeligt och de ger en falska förhoppningar. Efter alla som gjort mig besviken så hade jag på något vis fortfarande kvar mina känslor, men ingen tro på att någon faktiskt tänkte stanna eller inte försvinna helt plötsligt en dag. Det visste han om. Och han ville visa mig att alla inte e lika. Och det har han gjort. Han är inte som någon, min sweetnos. Och han öppnade upp mig för ett förhållande och lärde mig lita på någon igen. Och lät mig veta att han skulle finnas här idag, imorgon och dagen efter det och dagen efter det och dagen efter det och dagarna efter dem. Han fick mig att för första gången se möjligheten att prata framtid med någon. Bara såna enkla saker som, "du får se till å spara lite pengar då så du kan följa med utomland nästa år när mamma fyller år." Sånt prat är jag inte van vid. Och det öppnade han mig för. Och jag älskar honom. Men på ett sätt kanske de e nyttigt för mig att ägna lite tid åt mig. Och att bara ha kul. Och att faktiskt också, precis som han, tänka på mig själv istället för alla andra just nu.
Just nu känner jag mig känslokall. Och jag är inte sån. Jag grinar för allt. En sorgsen film, en gullig gest från någon man tycker om, problem, saker som är jobbiga, saker jag oroar mig för. Men just nu, -inget, nada, nothing. Tror jag fortfarande e i chock. Eller så har Emma Snell blivit känslokall.
"Love is the thing in life, that makes it worth living it."
Jobbat idag. Nu sitter jag och inväntar frugans ankomst. Senare blire kanske filmiskväll hos grannen. Någon skräckfilm. Vi orkade inte se två filmer igår så vi väntade med den ena.
Min fruga e underbar och nu ska jag få se
hennes nyklippta korta hår
Puss
Kommentarer
Trackback
