Kunde inte sova inatt heller. Låg och vände och vred, skruvade mig och sprang upp flera ggr. Vid tvåsnåret i natt för jag kom ihåg mammas recept mot jagkanintesova-syndromet. Varm mjölk. Efter mjölken öppnade jag fönstret och lade mig sen igen med nya hopp om att dejta John Blund. Och mammas knep funkade. Sen vaknade jag i morse vid sju, regnet smattrade på rutan, på gräsmattan, på taket. Och rummet var fyllt av härlig, frisk luft som gjorde mig alldeles uppiggad. Sängen var nästan drömmande mjuk och skön och varm. Klev upp och kokade lite te, käkade marmeladmackor och kikade sex and the city.
Dagens måsten:
- Tvätta hår-check
- Städa-check
- Diska-check
- Promenad-check
- Handla-check
- Hälsa på farmor på sjukhuset-
- Invänta en kväll med film och sällskap-
Sitter nu och väntar på att min kära pappa ska komma och hämta mig för besök på sjukhuset. Gillar inte sjukhus. Det är någonting med den där hemska sjukhuslukten som får det att vända sig i magen på mig. Den gör mig nervös. Även om jag inte ska till doktorn eller bara agera sällskap åt någon annan som har doktortid, så blir jag nervös och halvft illamående. Handlat choklad och godis åt farmor, som förhoppningsvis ska pigga upp henne. Men tanken slog mig just. Hon ska opereras imorgon, får hon då äta nåt alls dagen innan? Får hon inte de så känner jag mig elak som ger henne choklad. Får fråga pappa när han kommer. Kvällen planeras spenderas här hemma med någon film. Och sällskap. Vad har jag gett mig inpå? Ja, det är en dejt. Men jag älskar fortfarande Tim. Det är klart jag vill ha honom. Men just nu vill han inte ha någon alls verkar det som. Och jag tror det skulle göra mig gott att inte bara tänka på honom. Att bara slappna av lite och kanske få något annat i huvudet än alla problem som kretsar omkring just nu. Jag älskar Tim av hela mitt hjärta och kommer alltid älska honom innerligt mycket. Men jag tänker lite såhär också; att tänk om det inte blir vi igen? Då kanske jag kommer gå runt och känna att jag väntat i onödan och må ännu sämre. Har inget att förlora på att träffa någon annan under tiden. Och om det är så att han någon gång kommer tillbaka, så spelar inte den här dejten någon roll. Det jag oroar mig mest för är att jag ska bli ledsen av att göra det här. Men jag tror snarare, och hoppas, att genom att träffa någon annan så kanske mina tankar äntligen kan bli lite lugna igen. Och sluta ha mer eller mindre panik större delen av tiden. Det kanske också kan få mig å inse att det finns många killar därute. För det gör det. Jag vet det. Frågan är bara om någon skulle kunna få samma plats i mitt hjärta som min älskade Tim.
Lite mer än nio månader har det varit vi, och jag hoppas på många fler. I framtiden. Jag älskar dig nu och för alltid. Du är mitt hjärta och han jag vill dela mitt liv med. Mitt hjärta kan nog tåla lite romantik under tiden medans jag väntar, men någon annan kommer inte kunna komma in så lätt i mitt liv. Det är dig jag älskar. <3Är det meningen att det ska vara vi, så löser det sig. Vi har klarat det här en gång förut. Jag hoppas vi klarar det igen. <3
Puss
