Dumpa eller inte dumpa?

Vi tänker tanken att jag faktiskt skulle våga bryta upp med ett förhållande jag levt i sedan studenten. Ett förhållande som stundtals varit skakigt och känslosamt, stressigt och otroligt energisugande. Ett förhållande som givit mig många vänner och många glada stunder. Ett förhållande som jag trivts med och mått bra i, trots allt. Vi tänker tanken att jag skulle ta mig ur detta berg-och-dal-bane-förhållande, skulle jag klara mig bra ändå? På egen hand? Göra något för min skull och inte vara kvar i ett förhållande som känns tråkigt och slentrianaktigt.

 

För första gången på länge så tror jag på något, på riktigt. Jag känner mig visserligen rädd och osäker och nervös också såklart om jag skulle klara av att dumpa min kära pojkvän MAX som varit en del av mina två och ett halvft senaste åren. Men jag tror det är något jag behöver. För min skull. Som en kär vän sa, se det som en investering i dig själv. Dumpar jag MAX i vinter, så ska jag kämpa på lärarlinjen i minst tre och ett halvft år. Jag ska lära mig undervisa de små liven. Lära mig stå där framme vid tavlan och prata om mina kunskaper, föra dem vidare, försöka ge dem en skoltid att se tillbaka på med glädje. Kommer jag in på högskolan, så tror jag att jag kommer få modet att köra på det.

 

Nu ska fröken Snell ta en skön promenad i detta fina väder och sen bär det av till pojkvännen för ett nattpass. Slutar fyra inatt och det är lördag vilket nog innebär ett svettigt pass. Kanske. Sen imorgon e det söndag. Sista dagen på denna natthelg.

 

Men först ska jag kika klart på ensam mamma söker på trean.

Puss


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0