Halv?
Är en människa halv från det att man föds för att sedan bli hel då man träffar den där speciella personen som gör en hel? Eller är en människa egentligen hel från början, men när man träffar en person som tar sig in under skinnet och som man älskar, så känner man sig halv utan den? Är det så att människor blir beroende av varandra på så vis att man anpassar sig efter varandra och ifall den personen inte finns där en dag så känner man sig ofullständig?
Jag tror att en människa är halv. Och att det finns människor därute som kan utgöra den där biten i hjärtat som saknas. Jag har hittat min. Men jag tror kanske att det inte bara finns en människa i världen som har den där biten som kan göra hjärtat helt. Jag tror att man har flera val. Men jag kan inte tänka mig att byta ut min bit mot en annan, eller ens försöka hitta en annan bit som passar i mitt hjärta.
"Still waiting. And is going to wait. For as long as it takes". Under tiden tänker jag ägna mig åt roligheter. Vännerna, lägenheten, en och en annan drink (dock inte alls som i höstas då allt gick ut på att bedöva alla känslor som fanns i min lilla kropp), promenader, komma i ordentlig form, ha roligt. Funderar på å skaffa mig en sambo. Pudlar funkar för många som är allergiska. Eller varför inte en liten söt igelkott? Det skulle vara mysigt att veta att hur det än är med kärlekslivet, att det finns någon därhemma som blir glad när man anländer.
Klockan halv fyra ska jag på arbetsintervju på Ica Maxi. Nervöst. Fast egentligen har jag inte hunnit bli så nervös än. Vi får se hur de går helt enkelt.
Puss
Jag tror att en människa är halv. Och att det finns människor därute som kan utgöra den där biten i hjärtat som saknas. Jag har hittat min. Men jag tror kanske att det inte bara finns en människa i världen som har den där biten som kan göra hjärtat helt. Jag tror att man har flera val. Men jag kan inte tänka mig att byta ut min bit mot en annan, eller ens försöka hitta en annan bit som passar i mitt hjärta.
"Still waiting. And is going to wait. For as long as it takes". Under tiden tänker jag ägna mig åt roligheter. Vännerna, lägenheten, en och en annan drink (dock inte alls som i höstas då allt gick ut på att bedöva alla känslor som fanns i min lilla kropp), promenader, komma i ordentlig form, ha roligt. Funderar på å skaffa mig en sambo. Pudlar funkar för många som är allergiska. Eller varför inte en liten söt igelkott? Det skulle vara mysigt att veta att hur det än är med kärlekslivet, att det finns någon därhemma som blir glad när man anländer.
Klockan halv fyra ska jag på arbetsintervju på Ica Maxi. Nervöst. Fast egentligen har jag inte hunnit bli så nervös än. Vi får se hur de går helt enkelt.
Puss
Kommentarer
Trackback
