FrökenSnell

Hej hopp!

Jul jul jul. Idag blire julemys med Emmababe och Elinbabe <3 Sen fick jag mitt nya hår idag. Sen vill jag även säga att jag är glad.

Jobbat mycket förra veckan. Nätter, stängningar. Men fått ovanligt mycket sömn för att heta fröken Snell. Blandade känslor. Idag klev jag iaf upp i tid. Klockan 14 minuter över sju gick jag upp i sällskap av ett gull som såg sitt första avsnitt av årets julkalender. Hann se både julkalendern och morgonnyheter. Nyheterna hade jag väl gärna skippat, men julkalendern var trevlig. Även om den skulle kunna vara så grymt mycket bättre.
Nu ska jag locka håret lite och sen blire mys!

Puss!

Nu sitter jag här efter ett pass arbetat på restauranten. Det var riktigt lugnt idag. Skönt de. Imorn jobbar jag 15-00 och sen väntar stängning hela helgen. Känns som en rätt tung arbetsvecka i och med alla kvällspass. Men jag har onsdag att se fram emot. Som stavas fördelsedagsfirande, vin, fika och kanske lite julshopping. 

Här har ni lite godisbitar i bilder.

Har lärt mig att ibland så behövs någon som får en att se det ljusa och positiva i livet när saker känns jobbiga. Jag vet någon som är bra på det i mitt liv iaf.. Eller ja, det finns många i min närhet som betyder massor för mitt liv.  Tack älskade babes. 



Puss på er och tack för ni finns. Ni vet vilka ni är. <3

Hejsan alla kära underbara läsare. Ser i statistiken att jag har några trogna läsare som envist är ut på dagarna, trots att jag inte ens kunnat åstakomma ett endaste inlägg på evigheter, vilket får mig att skämmas en aning. Och jag ber om ursäkt för det! Förlåt mig.

Tycker att ni förtjänar att veta sanningen till varför jag varit en
sådan dålig bloggerska de senaste två månaderna.

För två månader sen så blev er skribent dumpad, sårad, lämnad och fruktansvärt ledsen. Jag blev ganska tom där ett tag och hade ingen inspration, ville inte äta, ville inte behöva kliva upp på morgnarna, ta mig igenom dagen och sen komma hem själv på kvällen. Jag ville inte äta mat själv och jag ville inte sova själv. Allt var skit rent ut sagt. Jag mådde så himlans dåligt och var så himlans ledsen. Min familj och mina vänner, jag hade varit bra mycket mer förstörd utan erat stöd, alla fikastunder, allt prat och alla roligheter vi har gjort sedan jag blev singel. Älskar er!


Bild från gårdagens utekväll. Frun <3

Jag tog mig igenom de där hemska första veckorna. Bara en sisodär två veckor efter att Emma Snell blev singel så befann jag mig även i ett nytt hem, Forsa. Och Forsa välomnade mig med öppna armar. Precis som mina underbara vänner på samma gata gjorde. Mackisbabe, Emmababe och Alexbabe.

Jag kunde börja ägna mer tid åt mina vänner igen. Jag kunde börja festa igen. Jag kunde göra vad jag ville och när jag ville. I början slutade kvällar ofta i tårar. Att klä upp sig och gå ut med mina vänner för dans, träffa människor och såklart kosta på sig en och en annan drink började höra till vanligheten igen. Och hela tiden med leendet. Det leende som dolde så mycket sorg och smärta, och som med lite alkohol i kroppen, inte längre kunde dölja det.

Det har gått många veckor nu, och fröken Snell har insett att hennes "perfekta" expojkvän inte alltid var så perfekt mot henne. Sakta men säkert så har jag kunnat börja le igen, på riktigt. På Sex And The City säger Charlotte att man får sörja en person halva den tiden som man varit tillsammans. Jag och Tim var nästan tillsammans sex månader. Alltså får jag sörja honom en månad till. Men vet ni vad? Jag tror inte jag behöver en månad till. Jag tror faktiskt att jag sörjt färdigt honom även om vissa sårade känslor alltid kommer finnas i hjärtat och att det alltid kanske kommer vara en aning blandade känslor när man träffar honom. Men jag klarar mig och jag är glad. På riktigt.

Pussssss